lördag 31 juli 2010

Jag har tråååååkigt.....

Vi var iväg på en familjeutflykt idag, som faktiskt har blivit en tradition... varje sommar är det "Fri fart på Göta Kanal"... Små veteranmotorbåtar som visas upp, och just under dessa timmar är det alltså fri fart som gäller förbi båtmuseet på kanalen. Annars är det 5 knop som gäller, men här har man alltså verkat fram ett tillfälligt fönster på några timmar, då de får köra så snabbt de gamla båtarna klarar av. Superkul att titta på, vissa motorhaverier får man ju alltid se, och risk för att bli blöt om fötterna, men sååå kul! Nu var det fjärde året i rad som vi var där, och sjätte året som det anordnas. Ja, alltså där var vi i eftermiddags, och hade trevligt. När racet var över, så gick de övriga familjemedlemmarna in i museet för att titta på modelljärnvägskörning, och jag satt kvar ute i solen och läste en bra bok (Jeffery Deaver, "Det tolfte kortet"). Gjorde ett besök på toaletten, och nånstans där gör jag illa ryggen, antagligen när jag sätter mig i rullen (permobilen) igen efteråt. Efter en stund har jag så ont att jag måste be maken samla ihop familjen - tack och lov att vi har varsin mobiltelefon i familjen!! - så att vi kan åka hem. Hela tiden blir jag bara sämre och sämre, trots att jag hade maken att ge mig två morfinkapslar med en gång. Kunde bara med stor svårighet resa mig ur rullen och sätta mig i bilen, likadant hemma. Kunde inte äta nån mat nu i kväll, är för illamående av värken, som jag känner av rejält trots morfinet... Nu har gubben varit så himla gullig att han monterat in höjningsdelen i sängen igen, så att jag kan höja huvudänden och på så vis sitta i sängen ordentligt, och sova halvsittande. Jag kan styra höjningsdelen med fjärrkontroll, så att jag enkelt kan justera vinkeln efter hur ont jag har. När jag är som sämst i ryggen måste jag sova på rygg, men kan omöjligt ligga platt på rygg, utan måste halvsitta/halvligga. Tyvärr har vi inte råd med en elevatorsäng som ju vore det bästa för mig, men detta är bra mycket bättre än inget.

Men nu har jag alltså supertråkigt! Jag fick världens scrapflow i förmiddags, då jag kom på precis vad jag skulle göra till en utmaning som går ut idag... men nu kan jag ju omöjligt scrappa! Surfar runt i min blogglista, men det är svårt att surfa/skriva på datorn med, eftersom man måste hålla armarna framför sig när man skriver. Men nåt måste jag ju göra! Tråååååkigt...... jag vill ju vara med familjen, scrappa, ja göra nåt vettigt i alla fall! Nu när ryggen sätter stopp till och med för datorn, återstår bara att ligga och glo in i väggen..... Triiiiist!!

Förlåt, var bara tvungen att få gnälla lite! ;-)

7 kommentarer:

  1. Ztackars liten - hoppas du får många zöta kommentarer zom uppmuntran i alla fall!!

    Vi som inte lever i samma situation kan nog inte riktigt sätta oss in i din situation, men känner med dig i alla fall och hoppas att det blir bättring snart!

    Charlotta

    SvaraRadera
  2. Det där lät inte kul och jag som idag gnäller lite för att jag har en tå som är lite blodig efter att jag slog i den i en metallåda igår. Hoppas du kryar på dig!!

    SvaraRadera
  3. *kramar om* Hoppas värken går över snart och att du under tiden kommer på nå't trevligt att hitta på tills den gör det!

    SvaraRadera
  4. Linda , käre vän vilken otur du har.
    Jag hoppas att det inte blir långvarigt i sängen.

    Många varma kramar Marina

    SvaraRadera
  5. Oh nej....jag känner med dig Linda, önskar att jag var gjord av pengar så jag på momangen kunde fara och köpa en elevatorsäng åt dig!
    Jag hoppas att din värk snart går över och du är på benen.
    Kram Lina

    SvaraRadera
  6. Nej! Vad tråkigt! :(
    Men vilken tur att din omtänksamma son har fixat till ett så fint litet pysselbord vid sängen :) Han verkar vara en riktig gullig prick :)

    PS Jag blev tvungen att flytta min blogg för att min tidigare spottade ut besöksvarningar av ngn okänd anledning. Men det vore en ära om du ville fortsätta följa mig: http://louisescrapperie.blogspot.com

    Krya, krya!

    SvaraRadera
  7. Hej

    Men stackare att ha så ont måste vara fruktansvärt. Men jag hoppas du blir bättre och är snart på benen igen.
    Du gör i allafall helt underbara alster och det var verkligen roligt att få tassa in här och se vad du gör.
    Hälsa till sonen att han är jätte gullig mot sin mamma som hjälper henne att scrappa.
    Många Kramar Louise

    SvaraRadera

Jag skulle bli så glad om du ville lämna några ord innan du går härifrån. Både ris och ros är välkommet! Saknar du något? Önska gärna, så ska vi se vad jag kan hitta på.

I'd be very happy if you left me a word or two before you leave. Feel free to suggest projects or idées on how to make the blog better.