Jag har en klassmamma - ja hon var klassmamma när barnen gick i 1-3:e klass, och kommer att bli det i höst igen (alltså vi har barn i samma klass) - som också är handikappad. Hon är dessutom ensamstående, så hon har det bra kämpigt ibland. Därför tyckte jag att hon behövde lite uppmuntran. På skolavslutningen hade jag en brosch på mig som jag gjort av silvertråd och sötvattenpärlor, och hon blev så förtjust i den. Då tänkte jag att jag skulle göra en åt henne, men sen har det inte blivit av - förrän idag! Passande nog hade jag en ask liggandes, som jag gjorde bara för att visa mina cirkeltjejer. Jag bestämde mig, tog fram mina blomlådor och limpistolen, och så här blev det:
Hon blev som förväntat mycket glad över gåvan, och den hamnade verkligen hos en som förtjänar lite extra uppmuntran. Denna tjejen är en sann kämpe, ger inte upp i första taget, och hon har en supergullig son! Som just denna sommaren har kommit in till en tv-inspelning med sin häst, så S har en kämpig sommar framför sig. Heja S & D!!!
Hon blev som förväntat mycket glad över gåvan, och den hamnade verkligen hos en som förtjänar lite extra uppmuntran. Denna tjejen är en sann kämpe, ger inte upp i första taget, och hon har en supergullig son! Som just denna sommaren har kommit in till en tv-inspelning med sin häst, så S har en kämpig sommar framför sig. Heja S & D!!!
Jättefin ask, som vanligt förstås!
SvaraRaderaInte visste jag att du gör smycken också! Det är en av mina stora hobbisar. Jag säljer mycket material till det. En fantastiskt fin brosch du gjort. Förstår om hon blev glad!
Kramiz //mia
Man blir så glad av att se broscherna, de är så vackra, och asken är ett smycke i sig..
SvaraRaderaKram Ingela