Scrapperiets stora sommartävling, del 5 - sista delen! Varning - läskigt!!

Så har jag nu lämnat in mitt sista bidrag, hoppas nu bara att den kommer fram som den ska (har ännu inte fått det bekräftat). Förra gången sände jag av misstag och en j-kla massa stress bidraget till fel mail!! Så mitt bidrag var inte med i omröstningen! När allt uppdagades skrevs jag ändå in bland 0-poängarna, så jag är fortfarande med i tävlingen, men surt att jag inte var med i omröstningen. Så nu bad jag dem verkligen att maila och bekräfta att mitt bidrag kommit fram, men har alltså inget hört ännu. Här är det i alla fall, och ni som är ruskigt rädda för småkryp får sluta läsa nu, och klicka er in i någon annans blogg! För att få den rätta känslan på LO:n, så har jag använt det paket med småkryp som sonen fick med en Kalle Anka-tidning tidigare i sommar. Han tyckte de var döäckliga och ville inte ha dem, så jag fick dem. Perfekta här!! Nu kanske ni börjar förstå nivån på min LO?? ;-) Nej då, så farligt är det inte! Man skulle göra en BOM - det bästa jag vet. (BOM=Boken Om Mig). Jag tolkade temat som det bästa jag nånsin gjort! Och det är att bota min spindelfobi. Jag gjorde det själv, med god hjälp av min man, men helt utan terapeuter!! Jag vill lova att jag hade en mycket allvarlig fobi, det tog många år att arbeta bort den, men sista stenen lade jag en höstdag 1997, då vi gick på en tarantella-utställning här i stan. Vi såg notisen i tidningen, och jag bestämde mig för att nu skulle jag ta sista steget!! Sagt och gjort, resultatet kan ni beskåda ovan! *Stolt!* Jag har utgått från ett vitt cardstock, lagt på ett apelsinnät, som färgats svart och skurit till en bit spindelnätspapper från 10 000-besökare paketet från Yoli. Under det pappret är det en stor tom fyrkant, jag behövde vit cs till fotomattan, och hade lite ont om den varan. Ovanpå spindelpappret, har jag monterat på rivet myggnät, och så fotomatta av vit cs, och mitt foto. Fotot är sandpapprat i kanterna, för att få det att passa in lite bättre i temat. By the way, ser ni den skräckblandade förtjusningen i mina ögon??? Jag är så, så stolt över denna händelse!!! Jag bad spindelägaren ta ett kort på mig, eftersom alla i min omgivning annars skulle anklaga mig för att ljuga om det inte fanns foto på det. Sen har jag limmat på det slime-iga spindelnätet från paketet ovan, det var ju ett litet äventyr i sig! Men till slut gick det, med limppistolen, inget annat lim fäste! En spindel mitt i nätet, lite glitterlim på nätet, en spindel på mönsterpappret (tappade lite smältlim där, så jag behövde något cover-up!) på väg mot min hand. En stor utstansad spindel, som jag köpte samtidigt från Tradera som fladdermössen i tidigare inlägg, också den med glitterlim på. Titeln delvis utstansad på dymon, delvis med ett glitteralfabet stickers jag köpt från Panduro. Även det samma som på inlägget nedan. Sedan har jag ritat ett litet spindelnät till den utstansade spindeln, och skrivit journaling runt om kanten på hela LO:n. Så här står det: I vuxen ålder blev min spindelFOBI extrem. Jag kunde inte ens vända ryggen åt en BILD av en spindel. Jag var övertygad - och livrädd - att SPINDELN skulle lösgöra sig ur bilden och jaga mig! Till slut insåg jag att jag var tvungen att arbeta bort fobin, den var FÖRLAMANDE! Fotot är taget på en spindelutställning i Gamla Linköping hösten 1997. Detta innebar SLUTET på min fobi. Idag är det JAG som tar bort SPINDLARNA här hemma, alla andra tycker jag är ÄCKLIG när jag tar dem i handen & slänger ut dem! Jag är ryyyyysligt (hihihi) nöjd med denna LO!! Men så är jag ju lite partisk med, eftersom det är slutet på ett mycket stort arbete jag scrappat om. Hoppas nu bara att den kommit fram dit den ska, och att jag kan få några ynkliga poäng nu i sista delen i alla fall När tävlingen började drömde jag om att jag skulle få många poäng, kanske till och med vinna en deltävling, men det hoppet släppte jag snart. Men något litet poäng skulle ju vara kul... Tack för titten!!