Du är en saga, för god för att vara sann....

Jag var tyvärr tvungen att ta bort filmen här, för det tog för lång tid att ladda ner bloggen. Det låg en film här med ett framträdande av Lisa Ekdahl med sången "Vem vet".

Du är en saga för god för att vara sann

det är en saga i sig att vi funnit varann

vi kunde lika gärna

aldrig nånsin mötts

eller var vårt möte

redan bestämt långt innan vi fötts

vem vet, inte du

vem vet. inte jag

vi vet ingenting nu

vi vet inget idag

vem vet, inte du

vem vet. inte jag

vi vet ingenting nu

vi vet inget idag

Lisa Ekdahl

Ja, den sången betyder lite extra för mig och min man. För vårt första möte var väldigt speciellt..... sången beskriver vårt möte så väl. Nu ska ni få höra en historia.

♥

Det var dagen före midsommarafton... jag var hos min kompis M i Falun. Egentligen bodde jag i Gävle, jag och M var arbetskamrater på ett callcenter där. Men nu var vi hemma hos honom och hans föräldrar i Falun, M skulle ha en midsommarfest och hade bjudit med mig. Han tyckte att jag behövde muntras upp, då jag var lite nere efter att ha gjort slut på ett 3,5 år långt förhållande bara tre månader tidigare. Denna dagen pratade han i telefon med sin kompis som jag hörde hette Marcus. Jag tyckte att Marcus skulle komma på M's fest dagen därpå, och M vidarebefordrar detta i telefonen. Notera att jag aldrig tidigare hört talas om denna Marcus förrän M pratade med honom i telefon. Marcus hade heller aldrig hört talas om mig, men tvekade inte när han fick höra min hälsning utan sade ja med detsamma. Midsommarafton kom, det kommer fler och fler människor  till M's gård, som ligger strax utanför Falun. Plötsligt ser jag en röd Volvo 140 komma susande uppför backen till gården, och jag visste direkt att "där kommer Marcus" och blev pirrig i magen. Inte för att jag visste vad han hade för bil..... Bilen kör in på gården, kör över gårdsplanen, jag försöker kika in i bilen men lyckas inte, jag står för långt bort. Bilen kör in bakom ladan på andra sidan gårdsplanen för att parkera, och hela tiden kommer det nya människor runt hörnet på ladan som parkerat sina bilar och nu ska vara med på festen. Ändå vet jag direkt Marcus kommer runt hörnet att det är Han. Han lyfter blicken och tittar rakt på mig, rakt över hela gårdsplanen full av människor, och jag ser att även han vet.... utan att vi någonsin tidigare hört talas om varandra eller ens sett varandra tidigare, visste vi direkt vem den andre var. Efter ett tag sitter vi i gräset tillsammans med M och några till med varsitt glas i handen, mitt var det öl i minns jag, vad Marcus drack minns jag inte. Vi sitter och skjuter maskrosor på varandra, och pratar, pratar, pratar....... som om vi alltid känt varandra! På kvällen drog hela festsällskapet upp till en dansbana, och vi kom ifrån varandra. Inpå småtimmarna tar jag mig tillbaka till M's hus för att sova, kikar smygande runt hörnet in i vardagsrummet, för jag vet att Marcus ligger och sover där. Jag ser att han rävsover, men jag vågar inte gå in... går upp och lägger mig.

♥

Dagen efter åker vi tillsammans med M upp till Marcus familjs sommarstuga... M kör, Marcus sitter bredvid fram, och jag sitter bakom Marcus. Vi sitter och smygkikar på varandra i sidobackspegeln, och tittar generat bort så fort man blivit ertappad av den andre. Vad vi gör i stugan, eller hur länge vi är där, det minns jag inte På eftermiddagen åker Marcus hem till sina föräldrar inne i Falun, vi är båda lite molokna, då vi är oroliga för att inte ses igen. Jag vet ju att Marcus jobbar och bor i Solna i veckorna..... det är ganska långt från Gävle - när ska vi träffas igen? Vi har ännu inte gjort slag i saken och vågat erkänna öppet vad vi känner för varandra... så till slut åker han ut från gården... På kvällen pratar jag och M om att åka in till Falun för att gå på krogen, och vi försöker få lite kul sällskap. När M's första förslag har förhinder, frågar jag om han inte kan ringa Marcus och fråga? Jag får detta till svar, typ: "Näääe, han gillar inte att gå på krogen..." Jag ber honom ringa ändå, och Marcus tackar ja direkt. Väl inne på Garbo's i Falun kan vi inte ta ögonen ifrån varandra! Tyvärr är Marcus allergisk, och mår dåligt av att jag röker (ja, jag gjorde det då). Han säger: "Den dag jag träffar den som jag vill leva med, röker hon, så hoppas jag att jag kan vara stark nog att säga åt henne att det är cigaretterna eller jag!" Han tittar allvarligt på mig..... jag känner piken, den träffar hårt.... Han klarade inte av att säga det, som han ville, men jag förstod ändå innebörden. Kvällen tar slut alldeles för fort, vi skjutsar hem Marcus till hans föräldrar och vi åker hem till M och sover. På söndagen skjutsar M mig hem till Gävle igen, en ny arbetsvecka väntar. Nån gång under helgen så frågar jag Marcus vad han jobbar med, och blev mycket förbryllad över svaret jag får: "Det får jag inte berätta, det är hemligt." Jag tänkte då i mitt stilla sinne, att antingen är det nu jag ska dra åt mig öronen och tacka för mig, eller så bestämmer jag mig för att det är skithäftigt!!!! Jag bestämde mig för det senare.......  

♥

På söndagkvällen när Marcus kommit hem till Solna ringer han mig. Vi pratar länge, det blir dyrt - Marcus har bara en mobiltelefon. Guud, så spännande tyckte jag, inte många hade mobiltelefon 1994! Nånstans mot slutet av vårt säkert timslånga, mycket dyra telefonsamtal - när jag står i köksfönstret och försöker blåsa ut röken från cigaretten utanför fönstret - så skrynklar jag bara ihop mitt cigarettpaket, med säkert hälften av cigaretterna kvar i paketet och sänger det i sopen. Jag berättar för Marcus vad jag gjort, och nånstans där, på nåt vis, har vi blivit ihop! Lycka! Den veckan börjar vår brev- & telefonväxling. Vi skriver brev till varandra, flera sidor, nästan varje dag. Vi pratar i telefon en-två timmar varje dag, vi turas om att ringa upp. Veckan är milsvidder lång, innan det blir helg... Marcus kör upp till sina föräldrar i Falun och jag har bokat tågbiljett..... till Falun!

♥

Mycket, mycket nervös kliver jag av tåget en solig sommardag, Marcus står och väntar på mig. En magisk helg, med mycket mysiga fjärilar i magen. Jag får träffa hans föräldrar, jag får veta yttepytte om hans hemliga yrke... att han jobbar åt försvaret, men att det handlar om rikets säkerhet, så han får verkligen inte berätta något. Sååå spännande, tyckte jag!

♥

Den sommaren pendlade vi mycket... vi försökte turas om att pendla, men det fanns ju helt klart mer att göra i Stockholm än i Gävle. På hösten kom Marcus in på universitetet i Linköping, och jag tyckte att det var för långt att ta tåget, Gävle - Linköping, så jag sade upp mig från mitt fasta 100%-jobb på callcentret (callcenter var mycket ovanligt i början av -90-talet) och flyttade ner till Linköping jag med. Efter att ha känt varandra i två månader, varit tillsammans i två månader, blev vi sambos i en tvåa hyrd i andra hand.

♥

Idag har vi varit tillsammans i 16,5 år, gifta i 12,5 år, och har två underbara barn tillsammans! Lycka! Fortfarande idag får jag gåshud när jag hör Lisa Ekdahls sång, fortfarande suger det i magen av fjärilsfladder när jag tänker på vår första midsommar tillsammans. Älskar dig, gubben ♥


***Edit***
Nu på kvällskvisten (22:00) har Marcus googlat lite om Lisa Ekdahl och "Vem vet", och det visar sig att denna skivan släpptes i mars 1994 - samma år som vi blev ihop alltså! :-D