Blod, kaos, jourcentralen & ledsen Leia....

Igår eftermiddag hade vi för förta gången lämnat Leia till barnvakt. En kompis från dagis, som hade en lillebror som är jämngammal med Leia. Mamma har gått på min nybörjarkurs i korttillverkning, de var med oss hem på luciafika, och barnen lekte så oerhört bra tillsammans. När Leia varit hos dem i tre timmar gick gubben dit för att hämta henne. Till saken hör att de bor i lägenhet men har ändå två våningar inne. VI hade lånat med vår resegrind, och den användes, men när gubben ringde på dörren tog de bort grinden för att gå ner och öppna. Leia är snabb, mycket snabb!!!! Innan de hann reagera hade hon sprungit fram till trappen, stannat och svajat någon sekund, och sedan slagit kullerbyttor ner för trappen!! I slutet på trappen tar räcket slut, där hade mamma N ställt en blomkruka som skulle symbolisera vägg, för att man inte skulle trampa rakt ut i ingenting. Hade inte den stått där, hade utgången säkerligen blivit bättre, men det kan man ju inte veta.... nu stöp Leia in i krukan med huvudet före, krukskärvor, jord, blod överallt..... men som tur är s tjuter Leia i högan sky redan från första sekund! Det var bara att torka upp så gott det gick, Leia hade lugnat sig ganska bra nu, så de tog på kläderna och kom hem till mig. Vi försökte se något, men vi fick inte pilla för Leia. Hon har ju så krulligt - och mycket! - hår, som också hade klibbat ihop av blodet. Vi lät det vara, och observerade henne när hon gick runt och skruttade. Efter knappt 1,5 timme blev hon arg för att hon själv inte kunde ta av och på jeansen, hon blev så där rosenrasande som bara hon blir, och blodet började droppa i stora droppar ner på golvet. Då blev vi lite skärrade, jag gick och hämtade grannen, som jag vet arbetar på servicehus, men hon kunde inte se så mycket. Tyckte i alla fall inte att det var något stort sår... tyckte ändå att vi skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Så guben gör det, och de vill att vi ska åka in till jourcentralen så någon får titta på det. Jaha, klockan var nu närmare 19, stora pojken kom precis hem, och blev så klart jätteskärrad av allt. Vi fick ordna övernattning åt honom, även om man har en tid vet man ju inte hur lång tid det kan ta. Vi gjorde mackor, fixade flaskor med cola och vatten, packade skötväska, välling och leksaker till Leia, sen kunde vi komma iväg. Vi var före i tid, för vi tänkte försöka med akuten först, men där tickade ju minuterna iväg utan att det blev vår tus, så vi gick över till jourcentralen istället, Kanske vi inte skulle gjort, för där var det dubbelbokade patienter på varje tid, vi fick vänta länge. Sent, sent kunde ändå en sköterska och doktor börja tvätta rent för att försöka se hur stort såret var, eller om det var mer än ett sår. Brickvagnen var förberedd med bedövning och suturset, sköterskan började prata om att börja klippa bort hår... Leia var så duktig, hon låg på en bår på sidan, med sin älskade Ninis i krampgrepp, pappas hand i en och min hand tillsammans med Ninis i den andra. Åh, vad hon grät, det gjorde ju så ont. Till slut, efter vad som verkade som en evighet för Leia, pappa och mig, sade doktor de underbara orden: "ett så litet sår, vi behöver inte sy!" Puuuuh....... Så fort detta var konstaterat, sprutade doktorn på flytande plåster, som så klart sved rejält det med. Sen när satte vi Leia upp slutade hon gråta, och vinkade hej då till doktorn, som blev jätterörd av hennes enkla gest. Men det tog ändå tid innan vi kom hem, Leia var nu supertrött, men ville inte ha vällingen som erbjöds henne - hon hade nu inte ätit sedan mitt på eftermiddagen ungefär. 22.30 tror vi att vi fick henne i säng hemma, hon somnade ju bums! Storebror fick hämtas hem, då han bara låg och grät hos sin kompis, trots att vi ringt och talat om att allt var bra. Pappa åkte och hämtade, han somnade sen bums när han kom hem, lättad över att få vara hemma med mamma, pappa och lillasyster. Gubben och jag satte oss med thé och mackor, vi hade ju inte hunnit med någon middag i allt tumult. Théet gjorde sitt, snart hade vi lugnat ner oss såpass att vi kunde gå och lägga oss. Leia sov till 8.15 idag, nog trodde vi att hon skulle sova längre än så... nu är hon nybadad, var ju tvungna att tvätta bort allt blodet ur håret. Tvättmaskinen går för fullt, allas kläder blev ju nedblodade. Men nu är i alla fall Leia ren och fin, vi har fått kamma håret, och kunnat konstatera att det verkligen bara var ett sår... Det var enkelt att se nu när håret var blött, här är det lilla såret som skapade sån uppståndelse igår! Puh! Mycket tid gick åt till att vara orolig igår, mycket tid gick till meningslös väntan..... men vi har inte blivit avskräckta!! Det dröjer inte länge förrän hon får gå till N & L snart igen, för att leka med deras härliga barn O & L. Det var ju inte deras fel, det var ju bara en dum olycka!