tisdag 31 maj 2011

Älskad, saknad


Min morfar och mormor har i hela mitt liv betytt så enormt mycket för mig. Jag var några veckor varje sommar hos dom, i deras hus på Tjörn. Sveriges bästkust, havet, bergen och mormor och morfar - jag älskade veckorna jag var hos dom. Jag sprang i bergen många, många timmar varje dag, badade i havet tre gånger om dagen - minst! Vi fiskade, seglade, mormor och morfar promenerade och jag cyklade. Vi fixade saker på gården, ibland hjälpte jag mormor, ibland morfar.

För flera år sen sålde de huset, de var för gamla för att orka med. Men de bosatte sig vid brofästet i Stenungsund, så att de fortfarande kunde se en bit av havet. Promenaderna gick nu längs kajerna bland alla fina båtar, de sörjde att de inte orkade ha en egen båt längre, men njöt av att se alla andra, fina båtar. Lång väg för oss att köra, men vi åkte ändå ner och hälsade på dom, så ofta vi kunde. Mest blev det så klart under den varma, ljusa tiden.

Morfar hade varit sjuk länge... Han levde med både alzheimers och parkinsons sjukdom i många, många år. Långt många fler år än vad läkaren gav honom från början. Morfar som alltid levt ett rikt liv vad gäller segling, motion, besök hos vänner fick i och med sjukdomarnas framfart dra ner på allt mer och mer. Sista tiden bodde han växelvis på vårdboende för att mormor skulle få lite ledigt. Annars har mormor skött honom ensam hela tiden, alla år. Duktiga, älskade mormor.

Men nu är morfar borta... Älskade morfar får äntligen vila, men åh vad ont i hjärtat det gör!

Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet går ut på havet. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står vid stranden och ser när det försvinner som en prick vid horisonten.

Just då hör jag någon vid min sida säga: "Nu har han lämnat oss"... Men nej, han har inte lämnat mig, bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han har blivit mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det.

Just när rösten bredvid mig säger att han har lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: Här kommer han!"

Så trots att det länge varit ganska så tyst här i bloggen, kommer det nog att fortsätta vara tomt och tyst här ett tag till. Hoppas att ni hittar tillbaka hit sen, när jag hittar mig själv igen.

21 kommentarer:

  1. Jag skickar dej många tankar nu i denna stund. Att mista en i ens närhet är tufft. Då får det vara gammal som ung. Men jag förstår att du många ljusa och vackra minnen av din morfar. Det hjälper dej i din sorg. Ta fram dessa minnen när det är som tyngst. Skriv några rader i ett litet block,och gråt. Det hjälpte mej när min älskade svärfar dog. Det har nu gått 8 år sen, och jag skriver fortfarande nån gång i denna lilla bok.

    Vi är många som väntar på dej, när du känner att du är redo. Och många vänner ute i cybervärlden som är med dej nu...

    Kram // Kikki

    SvaraRadera
  2. Åh jag blir alldeles tårögd. Du har skrivit så fint om din morfar och jag förstår verkligen att det är jobbigt nu. Skickar många många varma styrke kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Styrkekramar från en som vet hur det känns, jag har mist alla.

    Kram Marina

    SvaraRadera
  4. Usch, förstår detta måste vara jättetungt för dig. :-( Att säga att han har det bättre nu hjälper ju inte värst, men tror nog det är så ändå.

    SvaraRadera
  5. Förstår att det gör ont & hur jobbigt det måste vara, vet ju hur mycket han betydde för dig.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Tråkigt att läsa om din morfar, jag förlorade min morfar för ca 2 år sen 98 år gammal. Men jag trodde ju att han alltid skulle finnas. De va han och jag lixom har alltid varit.
    Tack för att du hälsade på mig. Med lite smink å bra ljus så kan under ske : )

    Hoppas du inte är allt för ledsen.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ta den tid du behöver. Att mista någon ÄR smärtsamt och sorgen behöver få ta sin tid (ibland går den inte över, men man lär sig leva med den).

    När du orkar och vill så finns vi här! Kram på dig tills dess!

    SvaraRadera
  8. En stor kram till dig vännen i din svåra stund...
    Det är så jobbigt när nån man älskar går bort, men i själva verket finns de kvar lika mycket som förut...
    själen dör aldrig....
    din morfar finns vid din sida lika mycket som förr...var bara uppmärksam på alla tecken han ger dig...bara att veta att de finns där ute nånstans ger en tröst när det känns som jobbigast...Många varma kramar till dig från Plingan<3

    SvaraRadera
  9. Beklagar sorgen och skickar dig en kram.

    Mvh Maria

    SvaraRadera
  10. Å Linda så fint skrivet om dina kära morföräldrar. Och det är så sant som du skriver, även om kroppen är borta så finns alltid de man älskar kvar, de bor i ens hjärta och där får de lov att stanna så länge vi lever!
    Skickar en liten cyberkram till dig! Ta den tid du behöver. Ibland behöver man ha en paus. Jag tror att de flesta av oss är trogna och kommer gärna tillbaka när du känner dig redo.
    Kram Mia

    SvaraRadera
  11. Linda! Inga ord i världen hjälper... men en kram kan värma litegrann ändå.

    Så... kram på dej!

    SvaraRadera
  12. En stor varm tröstekram till dej. Ta tid på dej att sörja. Och ta fram de härliga minnen du har av morfar när det känns för tungt.
    Kram till dej.

    SvaraRadera
  13. En stor varm tröstekram till dej. Ta tid på dej att sörja. Och ta fram de härliga minnen du har av morfar när det känns för tungt.
    Kram till dej.

    SvaraRadera
  14. En stor varm tröstekram till dej. Ta tid på dej att sörja. Och ta fram de härliga minnen du har av morfar när det känns för tungt.
    Kram till dej.

    SvaraRadera
  15. Jag skickar mina tankar till dig!

    SvaraRadera
  16. Sorgen är tung att bära men bara hälften så tung när man delar den med sina nära och kära. Det måste få ta så lång tid som du behöver. Jag väntar på dig här och längtar tills du är tillbaka och bjuder oss på allt det vackra du har inom dig.
    Kram

    SvaraRadera

Jag skulle bli så glad om du ville lämna några ord innan du går härifrån. Både ris och ros är välkommet! Saknar du något? Önska gärna, så ska vi se vad jag kan hitta på.

I'd be very happy if you left me a word or two before you leave. Feel free to suggest projects or idées on how to make the blog better.